Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ADOLF HEDIN.
mången har kanske svårt att föreställa sig, att en yarm
vän af förklarad ständig neutralitet kan vara en
kallsinnig iakttagare af fredsvännernas arbete för
skiljedomstraktater. Det var nog också en missräkning för mången
att 1874 finna Hedin bland motståndarna af en föreslagen
hemställan till regeringen att söka åstadkomma
permamenta skiljedomstolar för biläggande af internationella
tvistefrågor.
Upprättandet af internationella skiljedomstolar skulle, sade ban,
förutsätta, att staternas inbördes förhållanden vore juridiskt organiserade,
att öfver dem alla funnes en högsta styrande makt. Alla dessa
förutsättningar, som saknas i den europeiska folkrätten, funnos i det tyska
förbundet, hvars dödsryckningar man ändå nyss bevittnat. Men utom
det att förslaget syntes honom opraktiskt, skulle det, framställt af ett
land, hvars tillstånd antagligen på många håll i världen betraktades
som tämligen försvarslöst, uppfattas som om man »tiggde för sin sjuka
mor». Därför borde vi åtminstone först ordna vårt försvar, så att vi
kunde tala till de europeiska makterna utan att mötas med hånlöje.
––
»Man skall måhända säga,» slutade han, »att en sådan tanke som
denna, en så vacker framtidsidé icke bör utan vidare undanskjutas. Ty
kan man vidare tillägga om samtiden aldrig tager en sådan idé
om hand, så får idén aldrig häller någon framtid. Allt detta skall jag
medgifva. Men när man skall taga befattning med en så kallad
framtidsidé, så är kanhända först af nöden, att låta den så framträda för
ögonen, att man kan se själfva konturerna af dess sannolika skepnad.
Jag medgifver så gärna som någon, att det är en uppgift för vår tid,
såväl som för hvarje tid, att arbeta för framtiden, på det den må blifva
lyckligare och bättre än vi själfva. Men vi göra detta bäst genom att
allvarligt ägna oss åt lösningen af de frågor, som ligga inom vår
samtida uppfattnings räckhåll i stället för att i vinden utkasta
vidtsväfvande önskningar.»
om
Trogen denna grundsats har han aldrig deltagit i
propagandan för en allmän afväpning. Den oväpnade
neutraliteten har för honom varit en framtidsdröm, som
han drömt den åtminstone icke öfvat något inflytande
på hans politiska värksamhet. När den kommit i vägen
för stärkandet af försvaret, har han t. o. m. såsom 1885
under försvarsdebatten i andra kammaren tagit bestämt
till orda mot det »från en del folkmöten kända
neutralitetsskränet». Hvad skiljedomstanken angår, så är det ju
möjligt, att han nu, sedan vi fått utsikt till ett starkare
försvar, finner tiden vara mogen därför. Men ännu 1890
motsatte han sig Anderssons i Tenhult förslag om åtgärder
i detta syfte. Han hänvisade då till den färska
erfarenheten om skiljedomen i spanska spritfrågan, som borde
mana till att vänta med dylika förslag, tills grundlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
