Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ADOLF HEDIN,
norska angelägenhet, som om norska stortinget fordrat en
dylik »rätt» i någon svensk fråga.
Samma uppfattning af Sverges och Norges förhållande
till hvarandra såsom tvänne fria och själfständiga folk
genomgår sedan hans 1864 utgifna arbete »Sverges och
Norges förening för 50 år sedan». Under hela den
tididigare delen af hans riksdagsmannabana inföll intet
unionspolitiskt skede, som föranledde honom att taga til ordet.
1870 talade han visserligen för fortsättning och fullbordan
af arbetena å nordvästra stambanan, då i hans ögon » det
broderliga sinne, som röjt sig i form af en till svenska
gränsen framsträckt järnvägslinje, och den kärlek till Sverge
och unionen, som besjälat norrmännens ifver att med
hvarandra sammanknyta Stockholm och Kristiania, har en
betydelse, inför hvilken obenägenheten mot ett nytt
föreningsfördrag, som ej häller i Sverge lär räkna många vänner,
försvinner till ett intet». Och unionspolitiska synpunkter
spela in i hans framställningar äfven under de följande
åren. Men först vid behandlingen af utrikesstaten 1893
ha vi i riksdagsprotokollen funnit ett större unionspolitiskt
inlägg af honom. Statstskottet hade afstyrkt Petersons i
Brystorp motion om nedsättning med 40,000 kr. i anslaget
till ministerstaten. I anledning af utrikesministerns
uttalande till statsrådsprotokollet 14 januari 1892
gemensam utrikesminster, svensk eller norrman hade
utskottet fäst sin uppmärksamhet på den invärkan ett
särskiljande af de förenade rikenas konsulatväsende, på
sätt som af Norges storting blifvit förutsatt, kunde komma
att utöfva», samt uttalat den »förvissningen, att riksdagen
måtte få tillfälle att yttra sig i ämnet, innan något på
gemensamhetsförhållandet invärkande beslut fattades». Detta
uttalande föreslog Hedin måtte utgå.
―
-
–
om
»De, som i likhet med mig,» sade han, »anse unionens
upprätthållande vara det säkraste skyddet för vårt lands nationella oberoende
de, som hålla före, att upprätthållandet kräfver en för båda landen
gemensam utrikesminister, likväl i motsats mot hvad hittills varit
förhållandet på den fullt genomförda likställighetens grund de skola
måhända kunna vara ense med mig äfven därom, att för vinnande af
ett sådant mål d. v. s. för att eröfra det norska folkets sympatier för
en sådan anordning, ett bland medlen vore att åstadkomma sparsamhet
i utgifterna under tredje hufvudtiteln.» Detta hade statsutskottet icke
beaktat. Därom hade emellertid icke varit så mycket att säga, om ej
statsutskottet tillika inlåtit sig på ett ämne, som icke fölle under dess
bedömande, genom att föreslå riksdagen att göra det ofvannämda uttalan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
