Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
ADOLF HEDIN.
-
också innebörden af den tidens rörelse för en »fullständig
revision» af unionskontraktet, sådant detta anspråk
framträdt särskilt i den nyss förut väckta Ankarsvärdska
motionen. Han fick lefva länge nog för att bekämpa en
ny revisionsrörelse, den förra i mycket lik. Om de
mystiska yttringar däraf, som han kom på spåren under sin
räfst med den militära byråkratien, är i detta sammanhang
utförligt berättat. Det återstår att följa hans strid mot
vidundret, sådant det i mera fredlig och behärskad, men
just därför mera mäktig gestalt uppenbarade sig i riksdagen.
Den 13 maj 1895 förelåg statsutskottets förslag om revision af
unionsbestämmelserna till behandling i kammaren. I sitt enda gången
såvidt vi af protokollen funnit under hans riksdagstid
från papperet
upplästa anförande kastade Hedin en återblick på de revisionsförsök,
som värkställts af de båda unionskommittéerna. Han erinrade om, att
1839 års unionskommittes på en i allo genomförd likställighetsprincip
byggda förslag, fastän afgifvet redan 1844 och 1847 underkastat norska
regeringens utlåtande, hemlighölls ända till 1862, ehuru kommittén
hemställt, att det måtte offentliggöras. Då, 1862, »hade unionen
skakats i hela sin grundval genom den Ankarsvärdska motionen, om hvilken
utrikesministern grefve Manderström i en cirkulärnot till de svenska
legationerna i utlandet af 7 november 1859 uttalade en dom, hvars
skärpa ej veterligen öfverträffats af någon annan; genom riddarhusropen
om den skymf, som vederfarits Sverges flagga genom upptagande af de
norska färgerna i unionsmärket; och slutligen genom rikets ständ ers
inför k. m:t uttalade anspråk på rätt för Sverge att inblanda sig i en
norsk grundlagsfrågas afgörande, ett anspråk, hvilket genom norska
stortingets adress af den 23 april 1860 fått ett svar, som en hvar måste
erkänna för ett mönster af värdig fasthet och måtta.»
När 1865 års unionskommittés 1867 afgifna förslag till en ny
vidlyftig föreningsakt 1871 förekom till afgörande, föll det i stortinget
för 92 röster mot 17 och därefter i riksdagen, »under som det kunde
tyckas en sällsynt allmän likgiltighet, i hvilken dock ingick en på många
håll djupt rotad fientlighet».
Efter denna återblick på föregående unionsrevisioner, hvarunder
han särskilt uppehållit sig vid de uttryck den allmänna meningen 1871
fått både i första och andra kammaren, att unionsbandet vida bättre än
med nya riksaktsparagrafer stärktes med lifligare kommunikationer och
utveckling af de gemensamma inträssen, betecknade han den af
statsutskottet ifrågasatta »fullständiga revisionen», hvilken också åsyftade ett
vidsträcktare unionskontrakt, såsom »en fullständig illusion, därtill af
farligaste slag». »Utskottet kan hafva för mig obekanta grunder för sin
tro,» att denna revision skall vara lätt att vinna, sade han
jag, som ej vet mer än en och hvar kan iakttaga, skulle hafva sofvit
bort de sista fyra till fem årtiondena och särskilt tiden sedan 1885 för
att kunna tro på möjligheten af en utvidgning af unionsområdet. Jag
håller mig till svenska statsrådets nttalande den 14 januari 1893
beklagande jag, att detta uttalande ej längesedan förvandlats till, hvad
-
-
» men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
