Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Agamemnons dröm. Skeppskatalogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktige Hermes den gaf åt hästbetvingaren Pelops;
Pelops åter den gaf åt krigarehöfdingen Atreus;
Atreus den döende gaf åt den boskapsrike Thyestes,
och Agamemnon den slutligen fick af Thyestes att bära
såsom befallande drott öfver Argos och öarna många.
Stödd uppå denna han stod och så till argiverna talte:
»Vänner, danaiske män, krigsgudens behjärtade svenner
Kronossonen, den mäktige Zeus, har förblindelse gruflig
sändt mig, den grymme, som lofvade dock, att jag skulle förvisso
vända som segrare hem ifrån Ilions grusade murar.
Dock han ju stämplade endast på svek och mig bjuder till Argos
vända föraktad nu hem, då så många jag mistat af hären.
Så det behagar väl Zeus, den öfvermäktige guden,
hvilken har tinnarna redan förstört på otaliga städer
och skall förstöra ännu, ty den evige härskar med allmakt.
Detta, det blifver en skam, som skall spörjas till senaste tider,
att ett så stort och så dugande folk, som achaierna äro,
krigar ett fåfängt krig under oupphörliga strider
mot ett långt ringare folk, och ej ännu en ände kan skönjas.
Ty om det fölle oss in, att vi skulle, achaier och troer,
hålla förlikningsfest och de stridande härarna räkna,
och sig då troernas män, så många som bo uti staden,
samlade och vi achaier för oss uti grupper på tio,
och om en troer då togs till hvar grupp för att vinet kredensa,
skulle i månget lag vi bli tvungna att sakna en munskänk.
Så mångtaliga skulle jag tro att achaiernas söner
äro mot dem, som i Ilion bo; men det finnes därinne
hjälpare, komna från städerna rundt, spjutsvingande kämpar,
hvilka i vägen mig stå och låta mig ej, som jag ville,
Ilion lägga i grus med dess byggnader stora och sköna.
Nio år har ju styraren Zeus låtit redan förrinna,
bjälkarna ruttnat i fartygen upp och tågen förmultnat,
medan därhemma väl nu våra hustrur och jollrande barnen
sitta och vänta oss dag efter dag; men för oss har ej verket
skridit det minsta framåt, för hvars skull vi till Ilion kommo.
Därför så hören af mig nu ett råd, och må alla det lyda.
låt oss på skeppen fly hem till den älskade fädernejorden!
Ingen förhoppning det finns, att vi taga det ståtliga Troja.»
Sådant var konungens tal, och hos kämparne alla i mängden
skakade hjärtat han upp, ty de rådsbeslutet ej åhört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
