Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Agamemnons dröm. Skeppskatalogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog Ithakensern Eurybates upp, hans ledsagande härold.
Själf, då han mötte nu snart Agamemnon, tog han af honom
konungaspiran, af fäderna ärfd och evärdlig; med denna
gick ibland skeppen han ner till de kopparklädde achaier.
Hvar han då träffade på någon drott eller eljest en ädling,
trädde han fram med bevekande ord och försökte dem hejda:
»Bäste, det höfves ej dig att betagas af skräck som de ringe,
utan sitt ned och var lugn och bjud äfven de öfriga sitta!
Alldeles icke du vet, hvad Atriden tör hvälfva i sinnet;
nu han oss pröfvar, men snart skall han näpsa achaiernas söner.
Ej ha vi alla ju hört, hvad han talade nyss uti rådet.
Måtte han blott i sin harm ej fördärfva achaiernas söner!
Härskaresinne det bor i den gudastammande drotten,
Zeus honom spiran gaf, han är älskad af höge Kronion.»
Men när han någon där fann af de menige väsnas och skrika,
lade med spiran han till och bestraffande talte och sade:
»Stolle, hvad skriker du för? Sitt stilla och lyssna till andra,
tapprare männer än du, ty du själf är en mes och en ynkrygg,
hvarken att räkna för något i strid och ej heller i rådslag.
Ej skola nu vi achaier ändå vara konungar alla.
Mångherravälde ej duger, en enda skall härskare vara,
konung en enda, som fått af sonen till listige Kronos
spiran och lagen i hand för att alla de öfriga styra.»
Så genom lägret han myndig gick fram, och till tinget ånyo
strömmade krigarne hastigt ihop ifrån skeppen och tälten
under ett larm som af brusande haf, när de väldiga vågor
ryta mot stupande strand och det dånar vidt öfver djupet.
Alla nu satte sig ner och på bänkarna bragtes till tystnad;
endast Thersites där gormade än med oändeligt ordsvall.
Outtömlig han var på de oförskämdaste uttryck,
och han med drottarne tvistade jämt och ej alls, som det höfdes,
föll honom något blott in, som achaiernas folk kunde le åt.
Han var den fulaste mannen af dem, som till Ilion lände;
skefbent var han och haltande gick, och hans puckliga skuldror
stodo mot bröstet böjda ihop, och öfverst på karlen
hufvudet gick i en spets och var skuggadt af glesaste ullfjun.
Mest för Achilles förhatlig han var och för konung Ulysses,
hvilka han smädade jämt, men nu emot drott Agamemnon
skrek han förklenande ting, ty mot denne achaierna redan
voro förbittrade djupt och gingo med groll i sitt hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
