Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och af Deukalion föddes jag själf att på väldiga Kreta
styra otaliga män, och nu har min flotta mig hitfört
dig till fördärf och din fader jämväl och de öfriga troer.»
Sagdt, men Deifobos tvekande stod och betänkte i sinnet,
om han väl skulle sig draga tillbaks för att hämta till bistånd
någon af troerna eller ock strax, fastän ensam, försöka.
Och då han tänkte sig om, han tyckte det rådligast vara
att till Aeneas gå hän, och han fann honom bakerst i vimlet,
stående overksam, ty han jämt var på Priamos harmsen,
som honom hedrade ej, fast frejdad han var ibland hjältar.
Och han till honom steg fram och talte bevingade orden:
»Kom, Aeneas, du troernas drott! Nu bör du i sanning
värna din svågers lik, såvida du sörjer hans öde.
Alltså kom med till Alkathoos’ skydd, som din älskade svåger
var och dig fostrade ömt i sitt hus, då du ännu var liten!
Honom Idomeneus fällt, den lansbeprisade drotten.»
Sagdt, men i hjältens bröst vid de orden hjärtat vardt
upprördt,
och mot Idomeneus sprang han åstad i sin ifver att hämnas.
Ej lät Idomeneus dock som en pilt sig skrämma på flykten,
utan blef stående kvar, som i trots på sin styrka en vildgalt
väntar bland klipporna in den larmande jägarskaran,
fjärran från människors bygd, med borsten resta på ryggen;
ögonen gnistra på honom som eld, och han betarna hvässer,
lysten att pröfva en dust mot hundar och jägare alla:
så Idomeneus käckt förbidade utan att rygga
hjälten Aeneas, som stormade an, men på vänner han ropte,
då han Askalafos såg och Antilochos, sonen af Nestor,
jämte Meriones, Afareus käck och Deipyros hjälten;
så till dem med bevingade ord han manande ropte:
»Hitåt, I vänner, till hjälp! Ty jag ensam är, och med bäfvan
ser jag den snabbe Aeneas till kamp framstorma emot mig.
Väldig den krigaren är till att kämpar förgöra i striden,
och i sin ålders blomma han är, då som ypperst är kraften.
Ack, att med likadant mod vi vore ock lika i ålder!
Då utan vidare bry skulle endera segrare blifva..
Så han ropte dem till, och med samma behjärtenhet alla
trädde intill honom tätt, med sköldarna stödda mot skuldran.
Äfven Aeneas då ropte till hjälp kamraterna sina,
då han Deifobos såg och den ädle Agenor och Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
