Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mellanakt, inryckt i dramat, gestaltad med en
förmåga att åskådliggöra, som var den grekiska
dramadiktningens hemlighet. Dock synes det mig
att slutet icke står fullt i jämnhöjd med
begynnelsen — den antika dräkten, som förut så
harmoniskt slöt sig omkring ämnet, blir rifven, tonen
skär sig stundtals och fantasien fasthåller endast
med en viss ansträngning sitt förut så säkra grepp.
»Guds födelse» är en storslagen, fantastisk
epilog till det hela, en inspirerad hymn till det
höga, ovärldsliga, »prästerliga» hos
människo-anden, dess altartjänst, dess kraft att kunna
hän-ryckas. Denna kraft har länge varit död hos
människorna, men den skall åter väckas till lif. Sedan
Apollon, eldens och sångens gud, störtades och
hans tempel ödelädes, hafva djurhamnarna härskat
och det har stått en sky öfver det gudomliga.
»Men skyar komma och gå, redan nu skönjes det
unga ljuset. Hvarför äga de vilda djurhamnarna
icke längre någon makt att piska rymden i lågor?
Hvarför gå stjärnorna i lagbunden och afvägd dans
kring sina solar? De ha ordnat sig till högtid.
För-märker du icke, att också människorna gå i väntan
och ordna sig till samma stora fest? Viljorna, som
brottats i eld och luft och i oss själfva, flyta samman
i en bred kungsflod. Världen väntar Quds födelse.»
Hvilken gud? Där blir författaren oss svaret
skyldig, och det är för honom icke heller
hufvud-saken. Det väsentliga är gudstjänsten,
hänryckningen inför det upphöjda, viljan att brinna och
förbrinna.
Sådan är Heidenstams nya bok. Det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
