Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället framhöll att »vår litteratur är till för att
svenskarna skola lära känna sig själfva», gjorde han
hvad hvarje diktare gör vid dylika tillfällen:
generaliserade sin egen personliga vilja och
uppfattning. Det var otvifvelaktigt med tanke på sin
egen diktning han här talade, sitt eget diktarsyfte
som han angaf. Ty detta är, sedan ett tiotal år,
medvetet och konsekvent, med lika mycken
vakenhet som ihärdighet, inriktadt på det nationella
lif-vet. För »Vandringsårens skald» finnes numera,
ideellt sätt, ingen väg från hemmets dörr.
Orientens, det glada ögonblickets sångare, har blifvit
en spåman och besvärjare, som i vinterkvällens
mörker manar fram den nordiska häfdens och
sagans gestalter, men som, under det han med
konstfull flit timrar sitt stora nationella epos, äfven
har blicken riktad på dagens företeelser och ofta
i det afgörande ögonblicket finner det
sammanfattande ordet, som blir de mångas lösen. Han är
ju till sitt temperament allt annat än folklig, hans
uppfattning af diktens mål och medel allt annat än
populär. Han har intet af det, som omedelbart
fängslar eller eröfrar mängden; men hans tal har
den myndighet som tvingar till gehör, och hans
konst är, i sin aristokratiska läggning, dock så
stort formad, så manligt fast i sin byggnad, att den
kan nå fram till den folkliga enkelheten.
Hvad han i sitt senaste verk, den stort
anlagda diktcykeln: »Folkungaträdet», hvars andra
del nu föreligger med det nyligen utkomna:
»Bjäl-boarfvet», vill gifva, är intet mindre än en
skildring af den svenska samhällskroppens — rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
