Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de långa vägarna, som aflägsnat henne från målet,
tillbaka genom den litteratur, som var tidens och
som hon sökt göra till sin, men där hennes dikt
icke hörde hemma. Det tog år af arbete och
sökande, men hvad som slutligen förde henne
fram, det var att gården, som en gång lefvat med
i dikten, blef såld och kom i främmande händer.
Därmed var det sista krafvet fylldt: verkligheten, det
i sagan som för henne varit verklighet, hade blifvit
något förgånget och kunde åter stå upp i dikten.
Och så blef slutligen Qösta Berlings saga skrifven.
Så ungefär lyder, i andra ordalag och rikare
än hvad detta sammandrag kunnat ge den,
skildringen, som ger en i de stora dragen nästan typisk
bild af en dikts tillblifvelse, från verklighet genom
det personliga tillägnandet till en ny, konstens
verklighet. Den lär oss hur en dikt växer fram,
naturenligt, organiskt, med stöd af det väsentliga
och hjälp af det som vi kalla tillfälligheter,
liksom allt annat värde i lifvet, hur den, för att blifva
populär, måste hafva varit de mångas egendom
innan den blifvit den enes, diktarens, och hur
den har sin form gifven och endast då blir
beståndande när den finner denna sin gifna form.
Detta är det som mer än något annat kräfver mod
hos diktaren, mod att gå utom det häfdvunna
och vara helt sig själf, talande så som han tänker.
Att flickebarnet från Värmland, lärarinnan på
Malmskillnadsgatan hade detta mod, det var
hennes lifs stora vågspel och seger, af hvilken
hon allt sedan dess skördat frukterna.
Främst i samlingen kommer så den längsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
