Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka, då tankarna blifvit schematiska och uttrycket
torrt och abstrakt, söker den sig ut i naturen
för att finna hvila, glad och solig tanklöshet, dunkla
och sväfvande drömmar för sinnet, klara och
konkreta bilder för ögat. Och stärkt och uthvilad
vänder den så åter till sitt andliga arbete.
Fröding är bäraren af denna språkförnyelse
på folklig grund. Det är han som med genialisk
formkänsla infört folklåtarnas rytmer och
tongångar i vår diktning och gifvit dem hemortsrätt
där. Men det är att märka att då Fröding blef
Oralsökare gick han icke längre på bondestigar.
Sedan Frödings stämma tystnat är Karlfeldts
utan medtäflare den främste företrädaren för
riktningen. Dock är allmogestilen ingalunda starkt
framträdande i hans diktning — om man
undantager några af de i den sista samlingen
förekommande Dalmålningarna — hvad som starkare
karaktäriserar den är då den lätt arkaistiska
prägeln, den något ålderdomliga tonen, som med stor
konst och ett ytterst fint gehör är fasthållen, ger
eftertryck åt den kärfva manligheten i dikter
sådana som »Om en tillbörlig vrede», »Tuna ting»
m. fl., sätter en liten, knappt märkbar krydda af
humor på älskogsdikterna, och är själfva den
bärande humorn i dikter sådana som:
»Svinaherden och grefven med det goda ölsinnet», »Sång
till säckpipa» m. fl. Från folkspråket har han
endast upptagit en och annan vändning —* detta
ganska sparsamt och med god urskillning — samt
en del provinsialismer, såvidt jag kunnat finna mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
