Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättaste ordet — aldrig tar råa och brutala uttryck.
Deras kärlekshistoria skildras i återblickens och
minnets ljus och blir nog heller aldrig fullt klar
för oss. Efter flera års lyckligt, fritt samlif är det
hon som bryter, som en dag utan förklaring går
ifrån honom. Hon vet att han älskar henne, så
mycket han kan älska, men detta är för henne
icke nog. Hon anar hos honom en trötthet,
icke på henne men på kärleken och allt dess
väsen — och när denna aning blir till visshet för
henne, går hon. Så fin, så ömtålig, så modig i
sin kvinnliga stolthet har författaren skildrat henne,
att själfva steget icke förefaller onaturligt. Men
motiveringen är dock svag och konstruerad. Hon
finner en dag på hans bord ett papper, på hvilket
han under hennes porträtt skrifvit:
Kvinnans kärlek och mannens verk — de två äro
fiender af begynnelsen.
Och då går hon. Detta smakar alltför mycket
af litteratur, en söt och fadd, icke lifvets egen
bittra smak. Det sammanhänger med något
kon-strueradt i Gabriel Lidmans hela gestalt. Denne
store författare, som lefver i Italien, skrifver en
komedi hvar sommar och en tragedi hvar vinter,
får sina pjäser uppförda på tjugu teatrar i
Tyskland, en i Italien — Italien har inga stående teatrar
— och ingen i Sverige, som är ryktbar och rik,
smart och likgiltig — jag vet icke riktigt hvar
jag skall placera honom i det nutida lif, som annars
är så närgående i dramat. Figuren i sin helhet
verkar arrangerad, hvilket icke hindrar att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
