Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda scener med Gertrud äro de vackraste och
några af hans repliker de starkaste och mest
lefvande i stycket.
Skild från honom, bär Gertrud dock alltjämt
märket af hans personlighet inbrändt på sin egen,
ser lifvet med hans ögon och tvingas att taga
konsekvenserna af hans lifsåskådning. Hon tror
icke längre på kärleken, hon tror på köttets lust,
och denna söker hon så hos en annan man, på
samma gång hon i äktenskapet finner det lugn
och den borgerliga ställning, hon hittills saknat.
Ty någon bohémenatur är hon icke. Gustaf
Känning är i mycket besläktad med Lidman, har en
del af hans fina och en del af hans ytliga
egenskaper, men alltsamman nedflyttadt på ett lägre
plan. Han är en hänsynsfull och belefvad »streber»,
ärelysten och försiktig, en världsklok man, som
går den breda vägen till statens köttgrytor. Han
blir under pjäsens lopp statsråd, på ett något
egendomligt sätt. Äktenskapet med honom blir icke
olyckligt, men tomt och ödsligt. Hon får ett barn,
men förlorar det åter. Så, vid ett par och trettio
års ålder, förälskar hon sig i en ung musiker:
Erland Jansson, först i hans musik, så i hans
ungdom. Här börjar själfva dramat.
Denne Erland Jansson är dramats nyaste och
originellaste gestalt. Det är åter Gabriel Lidman,
som går igen, denna gång som konstnärsbuse.
En rå, cynisk, utsväfvande slyngel med vackra
melodier i sin själ, en folkets son med proletärens
afundsamma och hämndgiriga sinne, en konstnär
med något af geniets ödslande och själfförtärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
