Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundrare» bland de yngsta konstnärerna måla
stora symbolisttaflor, till hvilka han står modell,
och om hvilka han skrifver entusiastiska
recensioner, sedan de blifvit utställda på
Konstnärsförbundets utställning i Stockholm. Han är i sin
helhet produkten af en romantisk skånsk
flick-fantasi, och författarinnan anstränger sig alldeles
i onödan för att få oss att instämma i sitt
indignerade utrop: »Är han inte afskyvärd?» Jo, han
är verkligen afskyvärd, det finns icke det ringaste
tvifvel därom, och det enda försonande hos
honom är hans löjlighet. Men har författarinnan
i honom velat träffa och satirisera samtida
företeelser inom konstens och litteraturens område —
ett för öfrigt mycket lofvärdt företag — så har hon
begått det felet, ett mycket stort fel när det gäller
satirer, att tala om det som hon icke känner till;
och har hon velat träffa djupare liggande,
sedliga spörsmål, så har hon åter tagit uppgiften väl
lättvindigt. Frågorna kunna nog tåla att
diskuteras på allvar, men i herr Ferdinand Deutz’
närvaro har man svårt att bibehålla allvaret.
Som motsats till honom står ägaren af
»Hvidehus», grefve Augustin Hvide. Han är
grefve, ryttmästare och fideikommissarie — det
är tillräckligt för att han ett eller annat år
tillbaka skulle hafva blifvit ganska illa behandlad
af enhvar icke alltför originell författare. Men
tar man bara en tillräckligt lång period, skipar
litteraturen slutligen rättvisa, och det ser ut som
om nu stunden skulle vara kommen äfven för
ryttmästarna, hvilket icke är mer än rätt. Skämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
