Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt hälsa. Allt lidande är henne förhatligt — hon
liknar det vid tandvärk och en timmes tandvärk
är en timme förlorad för lifvet. Hon älskar sin
man — outsägligt, gränslöst. När dramat
begynner har han, som är botaniker, varit borta i
Afrika ett eller annat år, och i återseendets lycka
drömmer hon till och med ett ögonblick om att
slockna, dö, försvinna, utplånas — i kärleken, vara
intet för sig, allt i och för honom. Men det är
blott ett ögonblick, i nästa stund är hon sig själf
igen, beredd att sätta in sitt lif och sin lycka i
kampen för det rätta. Och denna kamp tar
formen af en strid mot den katolska kyrkan,
representerad af »Fader Philippe», familjens gamle
själasörjare, som med järnhand härskar öfver alla dess
kvinnliga medlemmar utom öfver henne. Den
katolska kyrkan är för henne ärkefienden, ty den
håller massan i andligt slafveri, och den använder
kvinnorna som sina verktyg därtill. Den tål inte en
kvinna utan som ödmjuk tjänarinna åt vidskepelse
och härsklystnad. Den härskar genom att tillfoga
och uppamma lidande, därför måste den förgöras.
Och det är kvinnan som skall förgöra den, kvinnan
skall söndertrampa ormens hufvud. Hon upptar
tvekampen och hon segrar, därför att hon på sin
sida har — mannen som älskar.
Så är det Ingrid i Alfhild Agrells drama. Hon
är några och trettio år, änka efter en man som
hon aldrig älskat men med hvilken hon dock lefvat
samman i en konventionell lycka. Så kommer den
stora kärleken öfver henne — också i Schweiz.
Hon träffar där en ung gymnast — den blygsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
