Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romantiska anledning som sammanför dem är att
hon vrickar sin handled - hon älskar honom, han
älskar henne och hon tror att han är fri. Men
den sista kvällen de råkas, säger han att han måste
slita sig loss från henne, att det är hans plikt att
söka glömma henne. Hon frågar icke hvarför, hon
tror på samvetets absoluta domsrätt, och hon
svarar att om det är hans plikt, så skall han fylla
den. Hon fordrar bara ett: att de skola råkas
om ett år igen, att hon då får veta sanningen och
att deras öde afgöres. Och hon väntar ett år,
strålande som om hon bure på en hel, afgjord
lycka. Hon tviflar icke ett ögonblick på framtiden,
hon känner att intet kan skilja dem åt. Så kommer
han, ödet för dem åter tillsammans på årsdagen
af den, då de skildes, och hans hemlighet
uppenbaras. Han är redan sedan flera år tillbaka gift,
och han har denna gång sin hustru med sig. Slaget
drabbar henne naturligtvis hårdt, men stark i sin
kärlek reser hon sig snart åter. Allt beror för
henne på den enkla frågan, om han kan undvara
henne, och då han svarar henne, att han icke
kan det, tvekar hon icke ett ögonblick. De
besluta att han skall skiljas och att de skola förena
sig med hvarandra. Och glad och lycklig,
orubbligt stark i sin kärlek och i tron på att hon
bereder hans och sin egen lycka, trotsar hon släktens
jämmer, böner öch hotelser, småler mot
skandalen, ja håller modet uppe ännu gent emot
medkänslan med hans hustru, som måste offras för
deras skull. Det är först, när hon inser, att han
icke ser på saken med samma ögon som hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
