Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väljes, utan som själf väljer. Men som stundom
väljer miste. Han har här pekat på hennes
svaghet, och möjligheten för hennes fall: det, att hon,
fruktande sin öfverman, kastar bort sig till den
ovärdige, att hennes erotiska instinkt slappas eller
att hon försmår att lyda den. Denna gestalt är
fint och klart tecknad i sina stora konturer, med
mycken ridderlig beundran och en smula vördsam,
ibland skämtsam kritik. Men fullt lefvande, i alla
smådrag psykologiskt trovärdig synes hon mig
dock icke. Först och främst är den yttre bilden
egendomligt konventionell. Hon är nästan för
skön — en smula oregelbundenhet skulle gjort
denna norska af holländsk extraktion lättare
igenkännlig för oss. Santa Cecilia i en gloria af rödt
hår — det förbryllar oss. Hör denna beskrifning
på henne som trettonårig: »Alltsammans passade
till den höga gestalten med de sakta sluttande
skuldrorna och en barm, icke fullt utvecklad ännu,
men i en sådan frihet och oafhängighet, som
kunde den knäppas lös. Sådana armar, sådana
handleder, sådana höfter, sådana ben — det blef
komiskt!»
Vidare synes mig skildringen af henne i det
atgörande moment, då hon i sin kvinnliga
suveränitet öfverlämnar sig åt fästmannen,
egendomligt fjärran och overklig. Själfva handlingen
öfver-raskar, så litet förberedd som den är, men man
förstår den dock som ett utslag af hennes stolta
själfrådighet och hennes oerfarenhet. Däremot har
man svårt att fatta, att den lämnar henne så
oberörd, så psykiskt och erotiskt oberörd. Författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
