Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela hans konstnärliga lif var en oafbruten kamp
med detta ord, som var så nött, så uthamradt,
så förhårdnadt i människors mun och hjärna, som
han önskade nytt, jungfruligt, för att kunna tolka
det nya han såg och kände:
Jeg vil lytte til ordet i mig,
og finde det sande.
Ty det var hans vilja: att finna det sanna
ordet. Han kan synas, och han synes mig ofta
sökt och affekterad, men hvad han ville nå och
hvad han äfven i sina lyckligaste ögonblick nådde,
det var det enkla, klara, genomskinliga. Det var
målet, till hvilket han långsamt, men med aldrig
svikande konstnärlig vilja arbetade sig fram. Det
är intressant att se, hur han, som växte upp och
formades till konstnär under den Jacobsenska
stilens förtrollelse, sedan såg på den med ganska
skarp kritik. Han kallar den »kunstkold og
kunstlet». (Uppsatsen om Arne Dybfest.) Dess
yppighet och hektiska färgprakt var hans eget
stilla och dämpade väsen emot. Han drömde om
att tala med folkvisans klara och naiva tonfall,
och han gjorde det ofta. Så t. ex. i den lilla
prosadikt: »I skovhuset» som jag här meddelar
i öfversättning:
Jag har hyrt den lilla, röda skogsstugan. Jag har
flyttat ut mitt bord i den gamla trädgården.
Stundom droppar en tung droppe från ett grönt blad
däruppe i trädet ned på mitt hvita.
Och jag lyssnar till mitt inre — om det finns slott
därinne, fulla af musik. Jag sluter ögonen och ser och
spanar, om där finns stjärnor och det stora hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
