Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta, det är meningslöst att förneka det,
måste för en nutida läsare te sig som konstnärliga
brister och delvis förtaga diktens verkan. Men
man kan, med en smula god vilja, som man är
skyldig sig själf inför en sådan storman, äfven
finna en annan synpunkt och så få ett annat, helt
visst djupare perspektiv på boken. Man kan bortse
från dessa fordringar på koncentration, logisk
utveckling, åskådlig skildring, som måhända äro af
tillfällig art, och endast söka fasthålla arbetets
lifsvärde. Och då inser man hur till grund för
detta skildringssätt ligger en respekt för
verkligheten, en realism, som intet har af litterär
skolbildning, utan är vida enklare, klarare, mera
allmänmänsklig. Lifvet känner icke denna snabba,
följdriktiga utveckling, denna koncentration, som
boken kräfver, det har god tid på sig, brådskar
icke, låter lugn följa på stormen, kräfver ofta långa
tidrymder för att nå ett resultat, som kan
uttryckas i några få ord. Denna konflikt, som synes
stå inför sin brådstörtade upplösning, men
plötsligt hejdas, hålles sväfvande och oafgjord, medan
dagens små plikter och mödor, fröjder och
bekymmer åter göra sig påminta, nya, afledande
intressen tränga sig fram, nya människor tala med
oss om nya ting, är det icke lifvets egen gång,
som diktaren sökt följa, fri från alla hänsyn, som
icke föreskrifvas honom af hans egen natur och
hans uppfattning af världen ? Låt oss höra honom
själf. »Vi betrakta,» säger han på ett ställe, »med
vördnad ett sinne, i hvilket ett mäktigt ödes sådd
blifvit nedlagdt, och som måste afvakta utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
