Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringar något resultat. Den ofruktbara analysen
af ett själstillstånd, den rent konstnärliga
iakttagelsen af en yttre gestalt, var något för Goethe,
på detta stadium af hans lif, främmande och
likgiltigt. Det var endast människan i hennes
verksamhet som intresserade honom.
Detta intresse är så öfverväldigande att det
nästan kommer honom att missakta den mänskliga
individualiteten, och att sambandet mellan den
och verksamheten understundom bortfaller. En
af hufvudpersonerna, kaptenen, skildras så
uteslutande i sin praktiska verksamhet, att han
förefaller som ett slags inspektor, som begår den
förseelsen, att vid ett frestande tillfälle kyssa frun
i huset, hvarför han dock sedan ber om ursäkt.
Då den unga flickan, Ottilie, mot slutet af boken
träder fram i förgrunden, gör Goethe henne
obe-sväradt till språkrör för sin egen omfattande
lifs-erfarenhet. I känslan af hur illa sentenserna ofta
passa samman med hennes andliga förutsättningar,
tillgriper han den naiva utvägen att förklara dem
troligen vara afskrifna ur någon bok. Åtskilliga
andra exempel skulle kunna framdragas. Hur
betecknande är icke ett par yttranden sådana som
dessa, lagda i mun på en skollärare, som intet
annat är än ett språkrör för Goethe själf. »Män
borde från ungdomen bära uniform, emedan de
måste vänja sig att handla samfälldt, att förlora
sig i hopen af sina likar, att lyda i massa och
att arbeta i och för det hela.» Eller i fråga om
uppfostraa: »Uppfostra bara gossarna till drängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
