Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen är något som Turgenjeff berättar om sin
dotters uppfostran, och som Tolstoy klandrar. Det
ena ordet ger det andra, det slutar med en
förolämpning från Turgenjeffs sida och en utmaning
från Tolstoys. Den ledsamma historien
afveck-las sedermera genom en skriftlig ursäkt från
Turgenjeff, där han bland annat fäller de egendomliga
orden:
Mitt beteende mot er står till den grad i strid med
min natur och med mitt lifs öfriga handlingar, att jag ej
kan förklara det annorledes än som ett utslag af en
instinktiv antagonism oss emellan. Det framgår tydligt att
alla försök att förlika tvenne så motsatta naturer som er
och min måste blifva fruktlösa.
Senare skrifver han till en vän:
Men ni, som råkar Tolstoy, kan säga honom — och det
ligger ingen ironi eller dubbelmening i mina ord — att jag
på afstånd älskar och högaktar honom, men att jag
på nära håll intages af motsatta känslor. Hvad är att
göra? Vi få försöka tänka oss, att vi ej bo på samma
planet eller att vi tillhöra olika tidehvarf.
Hvad var nu den innersta orsaken till denna
af Turgenjeff erkända animositet? — Man
misstänker ovillkorligen en hemlig litterär rivalitet, dold
under de erkännande, till och med beundrande
omdömena. En parallell finner man säkerligen i
förhållandet mellan Ibsen och Björnson. Men
säkerligen spelade äfven det personliga in, och här,
ehuru det oftast var Turgenjeff som förgick sig,
är det hos Tolstoy man frestas att söka skulden.
— Äfven andra än Turgenjeff klaga öfver hans
högmod och ofördragsamhet, hans högtrafvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
