Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sentenser, hans hånfullhet i diskussionen —
förebråelser som nog så väl stämma med hans egna,
öfverdrifna — och högmodiga — själfanklagelser.
Han älskade att stå i opposition och han
saknade — gent emot sina jämlikar — naturlighet
och omedelbarhet. Särskildt gällde detta hans
litterära umgängesvänner, och här träffa vi
säkerligen ett djupt liggande motiv. Äfven under denna
sin rent litterära period var Tolstoy aldrig helt och
enbart diktare, blef aldrig den litteräre
yrkesmannen. Han föraktade att vara det och
missaktade dem som voro det. Det moraliska
fördömande af den litterära äran och ärelystnaden,
hvaråt han sedan gifvit så starka uttryck, låg redan
denna tid slumrande hos honom. Och i
Turgen-jeff såg han inkarnationen af denna rent litterära
lifsuppfattning.
Därför finna vi också helt andra uttalanden
om honom af profana, hans kamrater från
krigsåren, hans vänner och underhafvande, barnen.
Där han icke kände sin öfverlägsenhet på något
sätt bestridd, där synes han hafva varit
omotstånd-ligt vinnande, älskvärd och naturlig. Det var i
utöfvandet af det lärarkall, för hvilket han kände
sig danad, som hans person utvecklade sig i hela
sin rikedom. I hög grad fängslande är därför
skildringen af hans pedagogiska verksamhet på
Jasnaja Poljana, under de åren som närmast
före-gingo hans giftermål. Och där förekommer en
episod, som tillhör det vackraste i boken och
hvarmed jag vill sluta dessa korta randanteckningar.
*20. — Ett decennium. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
