Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>En ung inan som är dum och ouppmärksam
tillsammans med den kvinna han älskar, men
däremot full af älskvärdhet emot den, som bedrar
sig själf och tror sig vara älskad.» Eller dessa
bittra ord om en kvinna: »Jag räknar hennes
besök hos mig efter de sorger, som hon förorsakat
mig.»
Ett ständigt föremål för hans iakttagelse är
sydfransosen »rhomme de midi», hjälten i flera
af hans romaner, här mångenstädes karaktäriserad
med stor fyndighet. Jag citerar på måfå ett par
uttalanden: »Sydfransosen säger icke: ’Jag älskar’,
utan: ;Hon älskar mig! Å, vad hon älskar mig!’»
Och på ett annat ställe: »Södern — det är
lättjans liflighet!» Intressant är att se i detta
sammanhang hur Napoleons gestalt sysselsatt hans
fantasi. Han ser i honom inbegreppet af alla
syd-fransosens egenskaper, drifna till sin spets, den
heroiska motsatsen till hans Tartarin, »1’Empereur
du midi», som hän kallar honom.
Efter dessa anteckningar följa ett par korta
reseskildringar, från London och Venedig, utan
något större intresse, och utkastet till en roman,
»La caravane», som han aldrig hann fullborda.
Och slutligen under titeln »Ultima» en skildring
af Edmond de Goncourts sista besök på
Cham-prosay, Daudets landsställe, och hans död
därstädes. Den är nedskrifven några dagar efter
vännens bortgång och gör i all sin enkelhet,
smygande sig efter de ännu färska och smärtande
minnena, ett gripande och vemodigt intryck. Den
berättar deras promenader, deras samtal, alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
