Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinne och sin på samma gång så praktiska blick
hänsynslös nog att sätta det personliga främst,
det officiella hade ingen lockelse för honom —
i det fallet var han mycket litet svensk — och han
besparade sig så det öde som kom större och
djupare begåfningar än hans till del. Hemkommen
hade han utan tvifvel som så många andra blifvit
en målande ämbetsman. Ty lika visst som det är
att ett stort och betydelsefullt konstnärskap, som
icke har sina rötter i fosterjorden, är en ytterst
sällsynt företeelse, lika visst är det att ett
påtvingadt fosterland är en kvarnsten om halsen.
Konstnären må ha rätt att välja sitt fosterland —
lycklig sen, om han väljer sitt verkliga. Egron
Lundgren valde det icke; hans konst kom så att
sakna enhetlighet, djup, allvar om man så vill,
blef en flyktig, lekande fantasmagori, zigenaraktig
som hans lif. Men den blef så en naturlig produkt,
han gaf så hvad han hade att gifva. Han var icke
någon stort anlagd konstnär; banaliteten och
kon-ventionalismen lågo alltid på lur på honom, och
han behöfde stå öga mot öga med verkligheten,
för att icke förfalla till dem. Han var icke någon
konstnärlig diktare, han var en konstnärlig
skå-dare. När han med ingifvelsens snabbhet återger
en ögonblickssyn, åstadkommer han mästerliga
ting, fyllda af färgens och ljusets och rörelsens
lif; när han målar i sin atelier, åstadkommer han
smycken, glänsande, praktfulla helt visst, men
smycken, artificiella. Att han i England blef en
målare på modet, var nog icke till fördel för hans
konst, men han lyckades dock där, i de större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
