Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall snart visa sig, först och främst i stegradt
intresse och stegrad arbetshåg, i känslan af att
själfva genomgå en förnyelseprocess, hafva nya
möjligheter framför sig och nya krafter att offra
på dem. De skola då finna att många uppgifter,
som de nu missakta, äro fulla af intresse; de
skola hafva den tillfredsställelsen att känna sig i
korrespondens med sin samtid, med hvad som
inom den tänkes och diktas af värde och
innehåll; gent emot publiken skola de slutligen erfara
den enda verkliga glädje en konstnär kan erfara,
den att vinna sin publik i stället för att smickra
den.
Och är en sådan omgestaltning af
genomgripande betydelse för de redan utöfvande, men
ännu utvecklingsmöjliga artisterna, af än större
betydelse är den för den skådespelargeneration,
som nu växer upp och gör sina första lärospån.
Ty hur fördärfligt det nuvarahde systemet är för
deras utveckling, därom bära många i förtid
stäc-kade och bortkollrade talanger vittne. Hvad de
nu börja lära sig, så snart de trampat ut
elevskorna, det är att attrapera de »stora
skådespelarnas» fasoner och primadonnornas manér. Den
stora skådespelarkonsten spökar på ett hemskt
sätt å våra teatrar, skrämmer enkelhet och natur
på flykten och hindrar oss att få goda och
duktiga skådespelare. Den verkligt stora
skådespelarkonsten, det är en konst som vi icke kunna begära
att få njuta annat än i sällsynta högtidsstunder
— den kan icke blifva vårt dagliga bröd. Men
hvad vi däremot alltid kunna begära, det är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
