Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få se ett dramatiskt verk återgifvet med aktning
och pietet, med enstaka brister, låt så vara, men
med en prägel af god och ärlig konst öfver sig.
Endast i en sådan skola kunna de unga lära sig
den själfhängifningens och själfförglömmelsens
konst, ur hvilken, när geniet finnes, äfven den
stora skådespelarkonsten växer upp.
II.
4 okt.
En samverkan mellan artisterna af den art,
hvarom jag i min föregående artikel talade, låter
endast tänka sig under den förutsättningen, att i
spetsen för dem står en ledare, som kan
sammanhålla de spridda krafterna och gifva en enhetlig
prägel åt de enskilda prestationerna. Det är här
som regissören har sin svåraste, men på samma
gång betydelsefullaste och tacksammaste uppgift.
De enskilda skådespelarna kunna icke hafva den
öfverblick öfver det hela som fordras för att gifva
hvar detalj dess tillbörliga plats och valör, de kunna
icke alltid känna, när deras sätt att återgifva rollen
bryter sig ut ur ramen och stör helhetsintrycket.
Men detta har man rätt att fordra af regissören,
och mäktar han icke det, saknar han de första
betingelserna för att kunna fylla sin plats. Äfven
om han äger dem i aldrig så hög grad, blir dock
hans uppgift ytterst vansklig, om icke
skådespelarna själfva sträfva till samma mål som han,
och underlättar hans arbete i stället för att
motarbeta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
