Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skall klippa hjärterötterna af mig själf.»
Därför går han hårdt och skonslöst fram. När det gäller
hans uppgift, rikets välfärd, känner han icke
skillnad på vän och fiende. Hans bästa vänner, hans
ungdoms hjälpare offras hänsynslöst, när de sätta
sig mot hans vilja. Han saknar pietetskänslan,
»den hänsyn den starkare, äfven om han är en
Försynens man, måste visa mot de svagares
känslor». Detta är på samma gång hans inre lidande,
lidandet att icke få, icke kunna visa sig tacksam,
och hans yttre skuld, som får sin vedergällning
och sitt straff. Det kommer en stund, då allt
brister omkring honom, allt uppreser sig; han
känner sitt verk falla i spillror och sin tron svikta.
Dalkarlarna, hans trognaste men styfsintaste och
oroligaste folk, har han tuktat med skoningslös
stränghet, deras bästa män, hvilkas namn varit
närmast förbundna med hans ungdoms äfventyr,
ha måst böja sina hufvuden under bilan; skulden
till liibeckarna har han ändtligen gäldat, och i
glädjen däröfver, i begäret att känna sig fri och
oberoende visar han öfvermodigt deras tillbud om
förbundstraktat ifrån sig. Så utbryter
Dacksupp-roret, växer, närmar sig mer och mer, ett väldigt
ovädersmoln, bakom sig döljande än större, okända
faror, och ensam, utan medel, utan
bundsförvanter, sedan han förgäfves förödmjukat sig ända
därhän att underhandla med den småländske
bonddrängen, ser kungen ingen annan utväg öppen än
att fly. Redan stå dalkarlarna utanför
slottsportarna och allt synes förloradt, men då, när måttet
är rågadt, förbytes plötsligen allt, det uppenbaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
