Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplösningen är, i all sin sceniska effektfullhet, väl
tablåmässigt tänkt och utförd. Ett drastiskt
exempel på hur summariskt författaren här går till
väga, är änkedrottningens plötsliga, fullkomligt
omotiverade omvändelse — och omklädsel.
Bland birollernas innehafvare böra nämnas
herr Olsson, som på ett förträffligt sätt utfyllde
Måns Nilssons roll — han hade skapat en mycket
karaktäristisk och alltigenom konsekvent hållen
bondtyp — herr Svennberg, som gaf en pregnant,
men på samma gång mycket måttfullt hållen bild
af Göran Persson, och herr Gösta Hillberg som
den unge Jakob Israel. Äfvenså var herr Riego
förträfflig i sin lilla roll.
Uppsättningen höll allt hvad man har rätt att
vänta af herr Molander, då han gör sitt bästa, och
det hade han här synbarligen gjort. Alla interiörer
voro pittoreskt och smakfullt anordnade — »Blå
Drufvan» väl praktfull för att vara en krog på
Gustaf Vasas tid — och inöfningen var mycket
omsorgsfull. En anmärkning kan göras på herr
Johansons mask som prins Johan, hvilken var
onödigt gammal. Han föreföll ungefär jämnårig
med sin mor.
Publiken hälsade dramat med ytterst lifligt,
stundom entusiastiskt bifall, som efter slutet
utmynnade i en enhällig, varm och jublande hyllning
af författaren, hvilken dock icke var närvarande
för att mottaga densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
