Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin Månsdotter på Dramatiska teatern.
16 nov.
Tiderna förändras. Det historiska dramat,
länge så godt som fullständigt bannlyst från våra
scener, har plötsligt kommit på modet, våra
författare, våra teaterdirektörer och vår publik täfla
i ett lefvande och oförskräckt intresse för denna
förut så försummade diktart och Klio har
oför-modadt blifvit den mest omhuldade af
sånggudinnorna. Hon kom, förklädd som M: me
Sans-Qéne — hon förstod att publiken måste tas med
lämpor men sen dess har hon blifvit modigare och
mera inhemsk. Kostymen har undanträngt fracken,
de stora känslorna och de högstämda orden hafva
bragt de frivola situationerna och den lätta
konversationen i misskredit, och de historiska
minnena hafva intagit de mer eller mindre spännande
salongsintrigernas plats. Scenen är icke längre
en fransysk budoar, den är »Stockholms slott».
Vår historia, som, om jag icke missminner mig,
till och med gått och gällt för att vara tämligen
otacksam för dikterisk behandling, har plötsligt
visat sig vimla af präktiga motiv; våra konungar
och drottningar hafva aldrig varit så eftersökta,
man formligen slåss om dem. Varar endast denna
»historiska renässans» tillräckligt länge, så finner
nog Karl XIII också sin skald.
Men kommer den också att vara så länge? Ja,
man kan ju alltid våga en liten spådom, risken är
icke så stor. Det synes mig verkligen som man
toge i en smula för hett så här i begynnelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
