Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem inhemska historiska skådespel uppförda under
en säsong, såsom nu förebådas — och listan
kommer kanske att ökas — ett obekant antal
färdig-skrifna, det är mycket, det är nästan för mycket
för ett land, som ju i alla fall icke kan räknas till
stormakterna. Måtte publiken bara hålla ut —
måtte ingifvelsen icke svika — måtte vår historia
bara räcka till! Det förefaller mig nästan, som om
bakom denna våldsamt uppdrifna produktivitet låge
en hemlig fruktan för förgängelsen, en ängslan för
att det goda tillfället skall gå ur händerna, ett
något feberaktigt begär att begagna sig af de
lyckliga konjunkturerna. Det är svaghetssymptomer,
detta; yttringar af en med konstlade medel
åstadkommen, icke af spontan, naturenlig blomstring.
Man ville gärna att litteraturen skulle hålla sig för
förnäm att på detta sätt segla med strömmen;
men litteraturen är nu en gång icke så förnäm
som man skulle önska, icke ens den historiska,
och så får man taga det onda med det goda och
hoppas, att inom modediktningen äfven ett och
annat äkta diktverk må se dagen.
Jag är ledsen nödgas säga, att Adolf Pauls i
går uppförda skådespel: »Karin Månsdotter» har
föga utsikter att en gång blifva räknadt till detta
fåtal. Det tillhör utan fråga litteraturriktningens
mera förgängliga alster. Och det trots att
författaren säkerligen gått till verket med den bästa
vilja att även skapa ett bestående verk. Men han
har kanske öfverskattat betydelsen af sin förra
året med Kristian II hemförda succés, trott att
denna var af nog djup och varaktig art för att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
