Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lag, enligt hvilken anekdoter, sagor och sägner
fästas vid bekanta namn, ställen och
personligheter, öfverflyttas från mindre kända och till
mera kända, för att de så skola vinna i intresse
och åskådlighet. Månne icke äfven den historiska
diktningen ytterst är en yttring af samma lag, och
diktarens fantasi här arbetar på alldeles samma
sätt som folkfantasien?
Hvad som saknas i »Karin Månsdotter» är just
ingifvelse, lif och nytt innehåll. Vi återfinna där
alla ingredienserna till Erik XIV: s historia, sådan
vi från barndomen känna den: de många frierierna,
kärleken till Karin, brödratvisterna, Sturemordet,
Göran Person, afsättningen, fångenskapen m. m.,
allt är så vidt mina ytliga historiska kunskaper
räcka till, fullkomligt korrekt. Vi bli i alla
händelser aldrig öfverraskade, och vi lämna teatern lika
visa men icke visare än vi kommit. Jo, en gång
öfverraskar oss författaren verkligen, det är i
första aktens stora afgörande scen mellan Erik
och Karin. Här har han icke haft historien att följa,
här diktar han på egen hand, och denna scen är
därför också den bästa i stycket, i alla händelser den
mest verkningsfulla. Karins handgripliga sätt att
tillrättavisa konungen, stoltheten som bryter fram
under den simpla ytan, och så det plötsliga
omslaget till innerlighet och hängifvenhet, det är ju
icke så ursprungligt, men det är dock
själfstän-digt tänkt, och vi förstå att hon med detta, för
öfrigt fullkomligt oreflekterade uppträdande måste
vinna ett välde öfver den svage konungen, som
det sedan blott beror på henne själf att bibe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
