Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, tillgripit en metod, som han redan förut, med
bättre resultat, användt i »Kristian II», en
tudelning af personligheten i två skilda gestalter. Där
var det konungen och narren, här är det konungen
och Göran Person, ja, man kan nästan säga att
det är en tredelning, då Karin väl också
representerar en sida af Eriks väsende. Göran Person är
Eriks härskartanke och härskarvilja i kött och blod.
Han är framställd såsom den, hvilken oegennyttigt
men hänsynslöst arbetar för konungens makt, hans
mål är konungens storhet som härskare, och för
vinnande af detta mål skyr han inga medel. Gent
emot honom står då Karin såsom den, hvilken
efter-sträfvar Eriks storhet som människa, och striden
mellan dessa båda olika principer eller lifsmakter,
mellan »djäfvulen och ängeln» utgör Eriks hela
historia. Själf är han blott ett viljelöst verktyg i
deras händer. Då Erik i fjärde akten öfverlämnar
Göran åt sina fiender, har han i och med
detsamma upphört att existera som härskare. Se’n
visar den sista akten Karins seger och hur endast
den af olyckan renade och luttrade människan
lef-ver kvar. Detta är väl i största korthet dramats
idé; den har tyvärr icke fått någon klar, lefvande
och enhetlig gestaltning, den skymmes alltför ofta
bort af fristående historiska taflor och en
traditionell scenisk teknik.
Hvad utförandet beträffar, led det
genomgående af brist på fantasi och individualisering.
Skulden härför ligger väl ytterst hos författaren,
men erkännas bör att spelet ytterligare framhäfde
karaktärsskildringens svagheter i stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
