Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes oerfarenhet; det är mot den som hennes
far och hennes man försyndat sig, men som hon
dock bevarat okränkt i sitt innersta, och när den
en gång blifvit kränkt, är det den som gör henne
så kvinnligt hänsynslös. Hon ser blott så mycket
af verkligheten, som faller inom denna idealitets
ljuskrets, och allt det ser hon i dess ljus, det
andra finns icke till för henne. Hon älskar
Helmer, så länge hon tror på det »vidunderliga» hos
honom, så länge han är inom hennes idealitets
ljuskrets. Sedan han väl brutit sig ut därifrån,
finns han icke längre till för henne.
Hon är ingen stark och hård natur, hon är
mjuk och vek, lätt att böja, snar att tillbedja, hon
är fullt ut kvinna, med stort och smått, i
hän-gifvenhet och osjälfständighet. Ända tills hennes
idealitet blir kränkt, »då gagnar det icke längre
att förbjuda henne något», då gör hon hvad hon
måste göra, och lika oreflekteradt hjältemodig
som hon skulle gå till schavotten, går hon från
hus och hem, man och barn. Hvad dramat
skildrar, det är hur denna idealitet, från att vara
blott en latent kraft hos henne, vaknar upp till
medvetet lif, blir det bestämmande för hennes
öde, den inre ljuskälla, omkring hvilken hon
samlar sig till att blifva ett helt, en själfständig
varelse, en individ. Och det sätt, hvarpå fru
Dyb-wad skildrar denna utveckling, är något af det
allra vackraste, djupaste och renaste jag sett på
scenen. Hur mycket jäg än beundrar den första
aktens ypperliga skildring af, om uttrycket
till-låtes mig, Noras yttre karaktär, den andra aktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
