Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma in och hålla en enkel och stillsam
dödsmonolog, som raderna icke alls sätta något värde
på och som absolut icke är applådknipande. Och
andra exempel på detta vacklande mellan tvenne
alldeles motsatta principer skulle kunna anföras.
Kanske finns där icke några principer alls,
kanske är alltsamman tillkommet på måfå, efter
stundens nyck och en genialisk, men bortskämd
och en smula trött fantasts infall. Det är det
troligaste, det förklarar åtminstone dessa fläckar
af tomt och banalt mörker, som plötsligt
upplysas af blixtar, flammande med en underlig
norr-skensaktig glans. Det var egentligen i sista
aktens första tablå, som dessa blixtar uppenbarade
sig. Där fanns repliker, som, åtminstone vid det
första åhörandet, slogo ned och tände, och där
var det en tragisk storhet öfver
Engelbrekts-figuren. Denne är för öfrigt i sina stora,
omfattande drag väl tänkt. Det är den lugne,
stillsamme, rättrådige mannen, som sent och nästan
mot sin vilja drifves till stor och ingripande
handling, som då ser sin personliga lycka krossas,
och i stället griper efter ärans och maktens
fantom, som han icke själf tror på och som äfven
glider ur hans händer och förflyktigas. En man
af för fint stoff för att duga i det offentliga lifvet,
och hvars värsta fiende är hans eget enkla och
omutliga samvete. Så ungefär är gestalten tänkt
och äfven i de afgörande momenten utförd, men
bristen på sammanhang och fördjupning slår äfven
den i stycken.
Herr Eliason var i de båda första akterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
