Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt. De stora folkscenerna, järnbanemötet,
uppträdet utanför adelsklubben, spelades förträffligt,
och de realistiskt tecknade typerna hade i
allmänhet fått en karaktärsfull, från all karikering
frigjord tolkning. Men i det personliga dramats
afgörande scener och i tolkandet af
hufvudper-sonerna själfva saknades det något af den storhet
och bredd i utformningen, som kräfdes. Såväl herr
Eides konung som fru Dybwads Clara voro
alltigenom vackert tänkta, i många detaljer vackert
utförda, men de skulle båda enligt min mening
vunnit på att flyttas upp på ett högre plan, de
voro båda för smått gestaltade. Det saknades
något af den naturliga friheten och den
medfödda högheten i herr Eides kung, något af den
själsadelns trygghet och mod, som bör lysa
igenom den yttre ringheten och betrycktheten i fru
Dybwads Clara.
Att ingå på någon detaljkritik af spelet och
uppsättningen är ändamålslöst, då jag närmast
skrifver för en publik, som saknar personlig
kännedom därom, utan jag får nöja mig med dessa
allmänna reflektioner om en föreställning, som trots
allt ägt ett icke ringa litterärt och historiskt, om
också icke numera så aktuellt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
