Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
3 okt.
»Agnete», den bortgångna författarinnans enda
dramatiska arbete, så vidt jag minnes rätt först
efter hennes död fördt fram på scenen, är en både
djärf och innerlig skildring af en evigt kvinnlig typ,
med ett starkt och lefvande grepp infogad i ett
modernt samhällsöde. En ung, frånskild fru, vacker,
bortskämd, svag för all lifvets lyx, ställd inför
lif-vets bistra verklighet, krossad af den
samhälls-moral, för hvilken hon med sin impulsiva, blott på
känslan riktade natur i grund och botten är helt
främmande, det är historien. Författarinnan har
icke gjort sig uppgiften lätt, hon har samlat många
och djupa skuggor öfver sin hjältinnas gestalt,
och blott gifvit henne ett enda brinnande ljus,
kraften till kärlek, hängifvenhet, att segra med och
vinna förklaring i. Agnete har många små
kvinnliga laster, af hvilka hon gjort sig vapen i den
ojämna kampen för lifvet; hon är inställsam, på,
ytan lättsinnig, svag, utan själfkänsla, färdig att
gifva bort sig eller kasta bort sig, när en starkare
makt eller ett nödtvång kräfver det; hon är en
bohémenatur och hennes tankar, känslor och
föreställningar äro ställda på slarf liksom hela hennes
lif. För att kunna skaffa sig den smula yttre lyx,
som hon icke kan afvara, toaletter, nöjen, ljuger
hön, ’bedrar hon, går omkring med falska
tiggarlistor, stjäl till och med. Hon kan icke arbeta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
