Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty den som skapat detta verk och så många andra :
La citta morte, La figlia di Jorio m. fl. är, hvad
man för öfrigt må hafva att säga om honom, och
det är som bekant åtskilligt, en diktare af rang,
särskildt en formell begåfning af första ordningen.
Som dramaturg verkar han visserligen icke i
främsta rummet genom inre, väsentliga dramatiska
egenskaper, • utan genom yttre dramatisk effekt,
som utfylles af en rik, storstilad och flödande
lyrik. Hans dramatiska språk är, när det är som
vältaligast, monologen, repliken hos honom sväller
gärna ut och lyfter sig till dityramb; hans
scenerier äro lyriska beskrifningar, icke alldeles fria
från affektation och ägnade att göra en regissör
svagsint.
Hans »La Gioconda» är i alla dessa afseenden
typisk för författaren. Det är konstnärskapets
tragedi, den konstnärliga skaparedriftens tyranniska
och för det personliga lifvet ödeläggande makt
som skildras. En man, en genialisk skulptör, står
mellan två kvinnor. Den ena är hans hustru, ett
idealiskt inbegrepp af maka och moder, den andra
är intet annat än hans konst förtrogna, en form
ur hvilken han hämtar inspiration till sina verk,
men som sådan honom oumbärlig. Den ena älskar
han som man, den andra som konstnär. Ur stånd
att lösa denna konflikt har han sökt döden, men
af hustrun, Silvia, räddats till lifvet. Som
konvalescent älskar han åter henne, helt och
obegrän-sadt, men i den stund, skaparbegäret åter vaknar
hos honom, dras han af en oemotståndlig längtan
till den andra, modellen, La Gioconda. I hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
