Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skematiskt, dödt och tomt patetiskt är i regel
franskt tragedispel; å ena sidan en frisk och
lefvande, å den andra en död och förlegad tradition.
Det är visserligen något af nationallynne häri,
af andlig egenart, men äfven af andlig ålderdom
och lättja.
II.
6 mars.
Att bevista en Moliéreföreställning på
»Comé-die Frangaise» är icke endast för den litterärt och
sceniskt intresserade i hög grad lärorikt och
väckande, det bereder äfven — och detta kan kanske
förtjäna framhållas — ett sällsynt och utsökt nöje.
Först här, i Moliéres eget hus, där genom
seklerna så mycket af hans ande lefver kvar, förstår
man rätt hans storhet, och den bismak af
tråkighet, som — om man vill vara fullt uppriktig —
medföljt denna litet för mycket till dogm upphöjda
storhet, försvinner fullständigt. Skarp och
uppfriskande känner man sältan af hans klara och
fina vett, medan hans rika människokunskap, hans
moraliska jämvikt, hans stort och typiskt bildande
fantasi framträda på ett imponerande sätt i
intrigens konventionellt, litet stelt och otympligt
formade ram. Och man gör åter den reflexionen,
som så ofta tränger sig på en inför äldre tiders
konst och litteratur, hur betydelselöst, hur litet
väsentligt i alla händelser det kraf på nyhet och
originalitet i den yttre handlingen är, som nu gör
sig så starkt gällande; hur ostördt konstnären
eller diktaren kunde rikta sitt intresse och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
