Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hugo efter 1830. Vacklande öfvertygelse. Beundran för Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEUNDRAN FÖR NAPOLEON.
15
När barnet kommer in, blir jubel utan gränser
uti familjens krets. Dess ljufva blick, som glänser,
ger äfven alla andras glans.
Hvar panna klarnar upp, en fårad mäst kanhända,
när barnet visar sig, som ljus kring sig kan tända
med oskuld bakom ögats frans.
Tidens oro, politiken och de stora frågorna intaga i
dessa sånger föga plats, men däremot fylla de nästan helt
och hållet den kort efteråt utkommande diktsamlingen
Skymningssångerna. “I denna bok,“ heter det i företalet,
“återfinnas alla de motsatser af tvifvel och tro, af dag och
natt, af mörker och ljus, som finnas i allt hvad vi se och
tänka under detta tidevarf, i vår statslära, i våra
religiösa åsikter, i vårt hemlif och i den historia, som vi
lära oss och som vi själfva äro med att skapa.“ Namnet
fick diktsamlingen däraf, att den tid, då den kom till,
föreföll skalden såsom en skymningsstund, under hvilken
allt är oklart, och hvari han själf famlar och letar efter
den rätta vägen. Han vet ej ens, om denna skymning
är början till den stora natten eller till den stora dagen,
men Hugos i grunden mycket sunda och optimistiska natur
låter honom dock slutligen hoppas, att skymningsstunden
är en morgongryning, att det är en ny och bättre tid,
som nalkas, med hänförelse för naturen och för kärleken,
med rättvisa och barmhärtighet och tro på någonting, som
ligger bortom det smärtefyllda jordelifvet.
I ett afseende markera dessa dikter en förändrad
ståndpunkt, nämligen i förhållande till minnet af Napoleon
den store. Såsom ofvan nämts, var Victor Hugo
ursprungligen en fiende till Napoleon, hvilket sammanhänger med
den kärlek den unge rojalisten hyste till den gamla
konungafamiljen. Redan innan denna familj störtats 1830,
hade dock Hugo redan gripits af andra stämningar.
Napoleons hjältegloria kunde ej i längden annat än tjusa den
franska nationen, som alltid varit synnerligen svag för
den krigiska glansen. Och Victor Hugo erinrade sig en
vacker dag, att han dock var son till en af Napoleons
generaler. Redan 1830 hade han om Napoleon yttrat sig
på följande sätt i ett tal:
“Då, mina herrar, fanns storhet! Käjsardömet var
utan tvifvel genom sin styrelse och förvaltning en tid af
outhärdligt tyranni, men vår frihet blef betalad med ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
