Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hugo efter 1830. Vacklande öfvertygelse. Beundran för Napoleon - 5. Hugo under 1840-talet. Deltagande i politiken. Öfvergång till de liberala idéerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
VICTOR HUGO.
Det dåvarande Frankrike hade liksom Rom under Cæsar
en på samma gång stolt och undergifven hållning. Det
var icke ett sådant Frankrike, som vi vilja hafva, icke
ett fritt och själfhärskande, det var Frankrike, vordet
slafvinna under en man och drottning öfver världen. Men
man gaf oss ett storartat skådespel, samtidigt med att
man beröfvade oss vår frihet. Man sade: ’På den dagen
och vid den timmen skola vi intaga den eller den
hufvudstaden’, och man höll ord. Man lät konungar trängas i
sina mottagningsrum. Man afsatte ett regerande furstehus
genom en kungörelse i tidningen. Om man fick lust att
uppresa en segerkolonn, lät man käjsaren af Österrike
leverera bronsen. Kort sagt: Man tog alla våra friheter,
men på alla våra klagomål kunde man svara oss med
ett stort namn. Man kunde säga: ’Marengo, Jena,
Austerlitz!’ Jag upprepar, att allt då var stort, och att
allt nu är smått.“
Och saknaden af denna forna glans kändes kanske
lifligare än någonsin under borgarkonungens dagar, då
Frankrikes utrikespolitik var matt och inträsselös. Under
intrycket häraf utvecklade sig Hugo till att mer än någon
annan skald bli tolken för den Napoleons-beundran, som
fyllde nästan hela det samtida Frankrike. Och det är då
Hugo, som ropar till Napoleons skugga:
“Alltid han, han öfverallt!“
5. Hugo under 1840-talet. Deltagande i politiken.
Öfvergång till de liberala idéerna.
Ifrån den tid, då Hugo hade förvärfvat sig rätten att
anses som den nya poesiens mästare, undergick också
hans person en viss förändring, väl såsom en följd af all
den hyllning, allt det afguderi, hvarmed han hedrades.
Den ännu unge mannen fylles af medvetande om sin
storhet, eller såsom han själf hälst skulle vilja ha saken
betraktad: han har en känsla af det gudomliga inom sig.
Han vill representera en gudomlig sändning, han vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
