Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jersey och Guernsey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VICTOR HUGO.
du tysta skog, du källa ren,
du sjö med himlens återsken,
I, hvilka Gud ur mörkret hof,
I samveten i Guds natur
-
hvad tänken I om denne bof.
Åter och återigen ropar Hugo till fransmännen att
skaka af sig sina bojor, och i slutet af diktsamlingen stiga
förhoppningarna om, att så slutligen komme att ske. Länge
kan det dröja, innan skaldens spådomar skola slå in,
omöjligt kan det synas, men det var först då Josua sju
gånger gått kring Jerikos murar, som de slutligen störtade:
Du tankens klangbasun, hör aldrig upp att skalla!
När Josua gick fram bland sina skaror alla,
med siarögat höjdt att akta himlens bud
och vredgad staden kring vid klangbasuners ljud,
brast kungen ut i skratt ren åt den första runden;
vid andra likaså och fråga lät på stunden:
“Att blåsa ned min stad har du en vind, så stark ?“
Den tredje gången såg man främst Förbundets ark,
därpå basunerna och så allt folket vandra.
Små barnen spottade på arken om hvarandra
och efterapade basunerna helt fräckt.
Med trots, en fjärde rund, man mötte Arons släkt.
I gluggar här och hvar, dem åldern hunnit rosta,
där sutto kvinnorna att vid sin spånad posta
och välfde stenar ned med gällt begabberi.
När så en femte gång de drogo lugnt förbi,
då kommo blinda upp och halta för att håna
med tjut basunerna, som ännu hördes dåna.
Vid sjätte runden stod på tornet af granit,
så högt, att örnen blott sitt bo förlägger dit,
så hårdt, att åskans vigg dess tinnar aldrig störde,
dess kung och hånnjöt fritt af hvad han såg och hörde
och ropade: “Ditt folk kan musicera bra!“
Snart syntes han kring sig på skrattarsidan ha
de visa fäderna, som råd i templet höllo.
–
Den sjunde gången kom och stadens murar föllo. *)
-
Många literaturgranskare anse, att “Straffsångerna“
är det största poetiska värk Hugo skapat, och det i
synnerhet af den anledning, att han värkligen i dem gifvit
uttryck åt hvad han känt. Denna känsla var visserligen
hatet och det rasande begäret efter hämd, men i
poetiskt afseende är det likgiltigt, hvilken känsla det är, som
*) Öfvers. af Victorin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
