Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jersey och Guernsey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
VICTOR HUGO.
1859 beviljade franska regeringen amnesti åt flera af
dem, som landsförvisats vid statskuppen 1851. Några
mottogo amnestien och återvände till Frankrike, andra
återigen ville icke mottaga någon så kallad “nåd“ af den,
hvilken de ansågo som en lagbrytare. Bland dessa
befann sig också Hugo. Han var för öfrigt bunden af sitt
ord. I sin diktsamling “Straffsångerna“ hade han lofvat
att icke beträda Frankrikes jord, så länge förrädarna sutto
vid makten, och det om också alla de öfriga landsförvista
återvände. Men oupphörligt väntade han, att Frankrike
skulle vakna upp och skaka af sig tyrannen. Han håller
slutligen på att förlora tålamodet. “O folk,“ säger han,
“dystre sofvare, när skall du vakna. Du sofver med
blodfläckar på händerna och med märket af repet kring dina
handleder, märken af den långa, hårda fängelsehålan. Hvad
har du gjort af din själ, du som brukade kunna harmas.
Men du sofver, glömmande allt. Rör på dig, sätt dig upp!
Din långa sömn blir en vanära. Är du trött? Ar du död?
Vet du icke i ditt betryck, att skammen tillväxer stund
för stund.“
Oftare än till det franska folket talade Hugo under
dessa år till Europa, till världen. Han var numera utan
tvifvel en af Europas mäst bemärkta personligheter, och
sedan hans utveckling fört honom öfver till den yttersta
vänstern, så plägade de avancerade åsikternas, förkämpar
i olika länder rikta uppmaningar till honom att lägga sitt
ord i vågskålen för en eller annan sak. Hugo lät ofta
sina uttalanden taga formen af öppna proklamationer eller
manifester till folken och regeringarna. Ehuru han i dessa
inlägg alltid talade civilisationens sak, förefaller hans
välmening understundom skäligen naiv, såsom då han vid det
polska upproret 1863 i flera liberala tidningar införde en
uppmaning till de 1yska soldaterna att hålla sig hemma
och ej låta förmå sig att strida mot de upproriske
polackerna. Ej mycket bättre lyckades han, då han tog sig
an de förtryckta och misshandlade kretensernas sak vid
deras försök till uppresning mot turkarna 1866. Det är
i synnerhet i två frågor, som han med förkärlek söker
bearbeta den allmänna opinionen: fredsfrågan och
dödsstraffets afskaffande. Gång på gång skrifver han och
anhåller om nåd för dödsdömda politiska förbrytare, såsom
t. ex. då han 1867 vände sig till England med förböner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
