Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Karaktäristiska drag i Victor Hugos diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
VICTOR HUGO.
het och komedianternas larmande narrstreck fann Hugo
karaktäristisk för värkligheten. Så borde också dikten
gestaltas och i synnerhet dramat. Och ju starkare
motsatserna kunna böjas tillsammans, dess bättre. Hugo
framställer sålunda med förkärlek människosjälen smutsad
genom passioner och alla slag af förödmjukelser,
träldom och vanförhet men ändock så anlagd, att den i
ett visst ögonblick och på gifna anledningar hänföres af
det goda och sedan kämpar emot det förflutna och dess
följder.
I dramat Konungen roar sig har den vanskaplige
narren Triboulet fått äfven sin själ fördärfvad genom att
ständigt utsättas för sin omgifnings löje och hån. Han
är en usling, som uppmuntrar sin herres utsväfningar och
hånar fädrens och mödrarnas olyckor. Men han har själf
en dotter, som han älskar med den renaste faderskärlek.
Denna känsla omskapar den förnedrade varelsen och gör
honom i viss mån skön. Utan att veta det får han själf
bidraga att störta denna dotter i samma olycka, som han
hånat, då den träffade andra.
Liknande är förhållandet i dramat Lucrezia Borgia.
Lucrezia är född i förbrytelse och har lefvat hela sitt
lif i förbrytelser. Men denna utsväfvande giftblanderska
har en son, som hon älskar, och för en blick af honom
är hon färdig att öfvergifva hela sitt föregående lif. Dock,
man kränker och förolämpar henne dödligt, och i sin vrede
griper hon till sitt gamla medel, inbjuder sina fiender,
gifver dem gift och kommer mot sin vilja äfven att döda
sonen.
I dramat Marion Delorme se vi en kurtisan, som
säljer sig, men som gripes af kärlek till en ung man och
därigenom renas. Då man har dömt hennes älskade till
döden, söker hon rädda honom genom att å nyo sälja sig
till hans fångvaktare utan att förstå, att den unge
mannen hällre vill dö än räddas på detta sätt.
Formeln är sålunda den, att två skarpa motsatser
förenas i en karaktär, och utvecklingen blir den, att
personens förflutna lif reser sig upp mot hans försök till
förbättring, och detta medför hans undergång.
I något modifierad form träffa vi dessa grunddrag
äfven i Ruy Blas, kanske det yppersta drama Hugo
författat. Dess innehåll är i korthet följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
