Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Karaktäristiska drag i Victor Hugos diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTÄRISTISKA DRAG I VICTOR HUGOS DIKTNING.
43
Händelsen tilldrager sig i Spanien år 1700, under den tid då
landets förfall redan inträdt. På tronen satt den halffånige Karl II,
omgifven af lismande hofmän, som endast söka rikta sig själfva på
statens bekostnad utan all tanke på fäderneslandet. Andra slösa bort
sin förmögenhet under ett yppigt lif och sluta med att bli fullständiga
tiggare. Konung Karl II uppträder ej i dikten, men väl hans unga
gemål, Maria af Neuburg, “en ren och himlaljus varelse, en kvinna, en
drottning“. Olycklig såsom maka, emedan det är som ägde hon ingen
man, olycklig såsom drottning, emedan det är såsom ägde hon ingen
konung, latar hon sig af furstligt medlidande, kanske äfven af kvinnlig
instinkt till den som är under henne.
Denna unga kvinna, som lefvat i sitt enkla och angenäma hem i
Tyskland, förtvinar nu af ledsnad vid det stela hofvet i Spanien, där
hon ej kan taga ett steg utan att fela mot någon etikettsregel. Hon
äger en fruktansvärd fiende i don Sallusto de Bazano, som af Maria
blifvit bortjagad från hofvet, emedan han ej velat gifta sig med en
hofdam, som han förfört. Denue don Sallusto är en djäfvul i
människohamn, som nu endast törstar efter hämd på drottningen och söker med
sina intriger vålla hennes ofärd.
Don Sallusto har en betjänt, som heter Ruy Blas, styckets hjälte,
efter hvilken det bär sitt namn. Denne betjänt har fått en god
uppfostran, vida öfver sitt stånd. Och han har en själ, som sysselsätter
sig med stora och allmänna spörsmål, han trånar efter att få uträtta
något i världen, fast hans olyckor och hans fattigdom tvungit honom
att bli lakej.
Denne stortänkte lakej har fattats af en omöjlig och vansinnig
kärlek. Liksom medeltidens trubadurer brukade utse sig sitt hjärtas
dam bland förnäma och högtstående kvinnor, hvilka de beundrade på
afstånd och besjöngo i sina dikter, så har denne fattige Ruy Blas intagits
af kärlek till ingen mindre än drottningen själf; han förtäres af denna
sin känsla, som ställer alla hans öfriga olyckor i skuggan. Hvarje
afton brukar han med fara för sitt lif klättra öfver muren till det
kungliga palatsets park för att på drottningens favoritbänk lägga en
bukett af hennes blåa favoritblommor, och en dag har han till och
med vågat lägga ett bref i buketten.
Den nyss nämda Sallusto de Bazano, som önskade drottningens
ofärd, har en kusin don Cesar de Bazano, hvilken förskingrat sin
förmögenhet och lefver som ett slags äfventyrare eller rent af bandit och
chef för ett tjufband. Det är för resten en ytterst humoristisk och
lustig person, på det hela godhjärtad och utrustad med en viss
hederskänsla.
Honom vill Sallusto använda för sina planer mot drottningen, men
får ett bestämt nej, då Cesar erfar, att det är fråga om ett skurkstreck
mot en kvinna. Don Cesar är bekant med Sallustos betjänt Ruy Blas,
och en gång kommer Sallusto att afhöra ett samtal mellan Ruy Blas
och Cesar, hvari betjänten talar om sin kärlek för drottningen. Sallusto
märker Cesars och betjäntens yttre likhet, och han gör nu upp en
plan för att begagna sig af detta förhållande. Don Cesar gripes på
kusinens befallning och föres till utlandet. Ray Blas däremot får den
försäkran, att hans herre hyser en uppriktig väns planer i afseende på
honom, och att om han blott lyder sin herres befallningar, så skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
