Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Karaktäristiska drag i Victor Hugos diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
VICTOR HUGO.
stora öden vänta honom. Ruy Blas får afgifva en skriftlig försäkran
så lydande: Jag Ruy Blas, markisen Don Sallustos lakej, förbinder
mig att tjäna honom lydigt i allt, vare sig hemligt eller offentligt.
Enligt den uppgjorda planen, skall nu Ruy Blas presenteras vid hofvet
och utgifvas såsom Don Cesar de Bazano. Han skall söka bli
drottningens älskare och därigenom skall hennes fall och olycka
åstadkommas. Ruy Blas kommer så till hofvet och framställes såsom en
nyuppdykande medlem af det förnäma huset Bazano. Bunden af sin
ed, kan han ej upplysa om bedrägeriet, och då han ej vet hvad
meningen är, bländas han af de stora utsikter, som öppna sig för honom.
Och hvad mera är, han lefver sig in i sin nya ställning, han
inträsserar sig för de nationella angelägenheterna och blir en
bemärkt man.
Och så kommer en gång hans möte med drottningen. Hon kan
ej låta bli att tänka på den okände yngling, som med fara för sitt lif
lägger de blåa blommorna på hennes bänk. En dag hade en afrifven
och blodfläckad kant af en ärinspets hängt vid buketten. Tydligen
hade den som lagt dit den sårat sig vid sin djärfva klättring. Och
hon bär hans bref vid sitt hjärta.
Så kommer Ruy Blas, den föregifna Don Cesar, en dag med ett
budskap från kungen. Budbäraren är, såsom hon ser af hans ärmspets
och sargade hand, den som lägger de blåa blommorna i parken. När han
står inför drottningea, gripes han af en sådan rörelse, att han svimmar.
Drottningen drager fram en luktvattensflaska, men därvid medföljer
den blodiga spetsen, som hon burit på sig. Han för den till sina
läppar, och därmed hafva de för hvarandra uppenbarat sina ömsesidiga
känslor.
Sedan han nu genom drottningens inflytande blifvit minister, så
är just en af dessa motsatser skapad, som Hugo så gärna älskar att
framställa.
Ruy Blas är å ena sidan fortfarande lakej åt Don Sallusto och
skyldig att utföra hans minsta vink, men denne lakej är inför alla
andra minister och äger en drottnings kärlek. Och han är sin
ministerplats vuxen. Han utför stora och ädla gärningar, och han håller
på att bli hela sitt lands räddare. I regeringssalen i det kungliga
palatset i Madrid håller han skarpa gisslande tal till Spaniens grander.
Men han vet ej, att en liten löndörr i en af salens väggar leder till
ett litet rum, där Spaniens monarker i hemlighet bruka åhöra
rådsherrarnas öfverläggningar. En gång framträder drottningen efter en
sådan öfverläggning och tackar honom för hvad han gör. På knä
bekänner han, att det är hon, drottningen, hvars bild lifvar honom, och
att han vill rädda henne på samma gång han räddar Spanien. Och
hon å sin sida säger sig vilja vara ej en drottning, endast en kvinna
inför honom : “Var stolt, ditt geni är din krona!“
Men så kommer olyckan. Sallusto finner nu ögonblicket vara
kommet att gripa in. Ruy Blas, som är den allsmäktige ministern
inför alla andra, är blott en betjänt inför Don Sallusto, och han får
utföra hvarjehanda små uppdrag, då de äro på tu man hand. Genom
Sallustos intriger lockas drottningen en natt till Ruy Blas’ bostad. Om
detta blir bekant, är hon förlorad. Ruy Blas, som börjat förstå
Sallustos planer, blir förfärad då hon kommer. Han anar, att hon fallit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
