Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Karaktäristiska drag i Victor Hugos diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTÄRISTISKA DRAG I VICTOR HUGOS DIKTNING.
45
i dennes snara. Han inträder också kort därpå. Hans första ord äro,
att Maria af Neuburg nu icke längre är drottning af Spanien. Hon
kan resa när som hälst med den föregifne Don Cesar. I morgon skall
hela Madrid känna hennes nattliga besök, och stannar hon, blir hon
inspärrad i kloster. Hon tvekar, om hon skall gå in på hans förslag
att fly med Ruy Blas, men denne känner sig af sin heder förpliktad
att uppdaga sitt värkliga stånd och förklara, att han är Don Sallustos
betjänt, som ej kan komma i åtnjutande af den lycka, som hans
förfärlige herre ålägger honom. Sallusto finner då en ny njutning i att
förklara, att han vill förena henne med lakejen, som tack för att
drottningen velat förena honom med sin hofdam.
Ruy Blas gripes nu af vildt hämdbegär. Han rycker till sig Don
Sallustos svärd och ropar, att den skall dö, som vågar förolämpa sin
drottning.
Don Sallusto har intet att försvara sig med och förebrår Ruy Blas
att fegt vilja mörda honom. Men Ruy Blas rubbas ej i sitt beslut.
Att duellera, säger han, lämpar sig endast för ädlingar. För honom,
Ruy Blas, lakejen, är det godt nog att vara bödel. Och han stöter
ned Sallusto som en hund.
Efter Sallustos död återstår en gripande scen mellan Ruy Blas
och drottningen. Han vill nu beskrifva för henne, huru allt gått till.
Men hos henne har kärleken vikit för harmen att vara bedragen. När
han ber henne förlåta, svarar hon tre gånger aldrig. Han tar då en
giftflaska, som han bär på sig, och tömmer dess innehåll.
Hon blir nu återigen öfverraskad och förtviflad.
inom henne.
Kvinnan vaknar
“Hvad har ni gjort? Säg mig, svara mig, tala! Cesar, jag
förlåter dig, älskar dig, och tror dig.“
Han svarar: “Jag heter Ruy Blas.“ Och för första och enda
gången sluter hon betjänten, sin älskade, i sina armar. Drottningen,
som faller ned öfver sin döende vän, kallar honom nu med det namn,
som varit hans eget: Ruy Blas! Och han välsignar henne, som varit
hans allt, med ett sista sakta framhviskat tack.
Ruy Blas – det är folket, säger skalden i sitt
företal, och det är hans mening, att det skall ligga en djupare
idé i stycket. Det är folket, det förtrampade, som
drömmer stort om en bättre framtid. Och drottningen bör då
vara ett personliggörande af det ideala poetiska i lifvet.
Snarare kanske man skulle kunna säga, att Ruy Blas är
människan i hennes stora och omöjliga drömmar, som
aldrig komma till någon värklighet för alla de svårigheter
som möta och som ej kunna besegras.
Näst efter de skarpa kontrasterna är skaldens
förkärlek för det kolossala, det groteska och monstruosa nog
det mäst framträdande draget i hans diktning. Han vill
vara den omätlige, ofattlige, och han söker med flit det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
