Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné - Resan till Holland - Linnés stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i den svenska vetenskapens historia är något
enastående. Han, som i Sverige i brist på penningar hittills ej
kunnat trycka en enda skrift, tryckte endast under året 1737
arbeten på ej mindre än 500 foliosidor och 11,350
oktavsidor. Det var således en forskareglädjens och en
arbetslustens gyllene tid, och även hans framtid tycktes
betryggad, ty han erbjöds plats såsom professor både i Holland
och i Göttingen. Men trots allt detta längtade han tillbaka
till björkarna och de rödmålade stugorna, och så avvisade
han alla de anbud, som gjordes honom, för att resa tillbaka
till det karga hemlandet. Hans uppehåll utrikes hade då
varat i tre år.
Till en början slog han sig fram såsom praktiserande
läkare i Stockholm, men då han genom sin praktik
alltmer hindrades i sin vetenskap, sökte och fick han (1741)
den efter gubben Roberg lediga medicinska professuren i
Uppsala. Därmed inleddes ännu en ny period i Linnés liv.
De stora vetenskapliga upptäckternas tid var nu för honom
förbi — till en del i följd av bristen på vetenskapliga
hjälpmedel och genom det uppslitande universitetsarbetet;
1761 berättar han, att han dagligen föreläste fem timmar
— men han hann dock bearbeta sina utkast och
samlingar, och han blev den troligen ypperste lärare, som
universitetet haft. Redan av naturen ägde Linné alla
förutsättningar för att på detta område bliva en mästare. Hans
glada, ungdomsfriska världsåskådning, hans böjelse för
skämt, hans lätthet att umgås med människor gjorde
honom till en ungdomens vän, och i förhållande till
lärjungarna gör han snarare intryck av den äldre kamraten
än av den överlägsne forskaren. Hans vetenskapliga
hänförelse kunde ej annat än verka smittande, och hans
originella, konkreta och friska framställningskonst fängslade
alla, som råkade i beröring med honom. Det blev i Uppsala
ett mod att åhöra honom även för dem, som ej studerade
naturvetenskap, och stundom tyckes han hava haft halva
studentkåren till åhörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
