Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin och hans tid
- Hovpoeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sin högsta önskan: att bliva adlad, varjämte han blev
kansliråd. Därmed var Dalin det nya hovets poet.
Hovpoeten.
I själva verket var ställningen icke ny för honom. Ty
ända från sitt inträde i det adliga Awazu och Wallasis
hade han varit hovpoet. Det var endast det hov, för
vilket han uppträdde, som blev ett annat — ett furstligt
i stället för grevligt eller friherrligt. Ty i denna
aristokratiska atmosfär har han rört sig ända sedan han lämnat
Lund. Han hade umgåtts hos familjerna Ribbing, Rålamb,
Falkenberg, Douglas, Piper m. fl., och det hade varit för
dem, som han helst strängat sin lyra, stundom till mera
högtidliga praktdikter, men mest till det skämt, som så
passade för hans begåvning. I dessa kretsar bildades nu
olika sällskapsordnar, inom vilka Dalin var spiritus rector,
ordnar i samma stil som den av Runius besjungna
Claestorpsorden. En dylik var Gröna orden, vars hovkansler
Dalin blev, en annan Livskvadronen. Dess överste var
Hedvig Taubes syster Katharina Charlotta, och
överstelöjtnant var en fröken Falkenberg; Dalin själv var
fältsekreterare, och i reglementet var det strängeligen
förbjudet att röka långtobak, dricka dubbelöl och supa
kornbrännvin, men däremot fick man dansa, fäkta och rida.
Ordens skyddsgudinna var den mystiska “Sancta
Filibunca“.
För dessa sällskap skrev Dalin en hel följd av
älskvärda bagateller: herdedikter, folkvisor, sagor, poetiska
brev, conter, fabler, skämtsamt djupsinniga avhandlingar,
dikter, som fingerades vara av Stiernhielm, Runius m. fl.
samt framför allt av “Salig Gubben“ d. v. s. av den
tidens pekoralist Sveno Dalius. Det, som särskilt tyckes
hava roat Dalin och hans auditorium, var stilimitationer,
och bland hans tidigare, möjligen redan för Awazu skrivna
parodier möta vi den ypperliga brevväxlingen mellan den
gamle ur en mer än tvåhundraårig slummer uppvaknade
herr Ragwald Pik och den moderne herr
Silverspasserklinga, där både 1400-talets stil och den senaste
halvfranska rotvälskan äro förträffligt tagna på kornet. Ofta
skrev han även “Kämpavisor“. Något modernt drag, någon
romantisk känsla av balladens skönhetsvärde kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0113.html
