Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - 1750—1763 - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut uppställt. Fem år därefter hade hans andra Discours
följt, och i dessa brandskrifter vändas upplysningens alla
idéer på huvudet: vetenskaperna och konsterna hade icke blott
gjort människorna mera fordrande och olyckliga; de hade
ock förstört hennes dygd, och lyckans tidsålder låg därför
långt tillbaka i den grå forntiden, då människan ännu
såsom en vilde levde enligt naturen och blott i naturen.
Hemligheten i det oerhörda uppseende, som dessa skrifter
väckte, låg icke så mycket i idéernas nyhet — Rousseaus
flesta satser återfinnas hos andra — utan snarare däri, att
han uttalade åsikter, som i själva verket lågo i luften och
redan voro förberedda. Men icke blott däri, utan framför
allt i det lågande patos, med vilka de förkunnades. Rousseau
varken ägde eller kunde tillägna sig den logik, som tiden
satte så högt, men på vilken man innerst var uttröttad. I
stället bjöd han en flammande hänförelse, en översvallande rik
känsla — deklamation, om man så vill, men medryckande
som musik. Hans naturevangelium verkade därför nästan
såsom en ny religion, och det var mellan denna religiösa
förkunnelse och upplysningsfilosofiens tro på kulturens
välsignelser, som kampen under återstoden av århundradet
kom att stå.
Återverkningarna spåras även inom vår litteratur, först
hos fru Nordenflycht och Gyllenborg, sedan hos Thorild
och Lidner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
