Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända sedan 1500-talet lästs vid universiteten, men utan
känsla för innehållet, blott såsom lämpliga grammatiska
texter. Djupare trängde undervisningen nog icke på
Gyllenborgs tid, då wolffianismen var den officiellt härskande
filosofien. Men detta hindrade ej, att lärjungarna i den
antika litteraturen sågo något annat och mera. De stora
exempel, skrev Gyllenborg i sin självbiografi, “av
hjältemod, som av flera av den stoiska sektens anhängare
blivit överlämnade åt eftervärldens beundran, hade ej
kunnat undgå att uppväcka hos mig den livligaste känsla.
Jag kände redan principen av denna filosofi och
befästades däruti genom flitig läsning under ensliga stunder av
Marc Aurel, Epiktet och några böcker av Seneca, ur
vilka jag kopierade flera ställen, som i synnerhet förnöjde
min inbillning. Jag blev en fullkomlig stoicus till
tänkesättet, om icke i utövningen.“ Det var detta intryck, som
bestämde Gyllenborgs skaldskap och som gjorde honom till
vad Levertin betecknande kallat: Dygdens sångare.
Från universitetet i Lund kom han till Stockholm, blev
kavaljer hos den lille prins Gustav, drogs in i Lovisa
Ulrikas krets, invaldes i Tankebyggarorden och gjorde
bekantskap med Creutz och fru Nordenflycht. Under denna
tid lärde han känna Voltaires, Montesquieus och Rousseaus
skrifter, och hovmannen och stoikern blev eller rättare:
trodde sig hava blivit naturvän och demokrat. Men i själva
verket var han intet av allt detta, minst av allt den
sträve Cato, såsom vilken han älskade att måla sig själv.
“Världsföraktaren“, som så skoningslöst bröt staven över
tidens lumpenhet, trivdes förträffligt vid hovet, blev genom
att köpa sig ett ackord registrator, berättar uppriktigt,
att han genom 3,000 dalers mutor till de “maktägande“
sedan blev kammarråd, och erkänner såsom den
naturligaste sak i världen, att han gifte sig för pengar. Men
stoicismen var liksom rousseauismen och frihetsglöden blott
ett av tidens många moder, en förklädnad, liknande
herdekostymen. Den ganska tvivelaktiga riksdagskoryféen
Höpken levde i den lyckliga föreställningen, att han var
Sveriges Tacitus, och på samma sätt trodde Gyllenborg sig
vara dess Cato. Med en nästan älskvärd naivitet skriver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
