Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna - Omarbetningen av Skördarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom att draga in allt möjligt i sin dikt och
förvandla denna till vad man kallat “ett encyklopediskt
Arkadien“. Men även här kom han med en nyhet och
en nyhet, som varit av stor betydelse för den senare
dikten — det fornnordiska inslaget.
Vi erinra oss, att rudbeckianismen, om ock med ständigt
försvagad kraft, fortlevde ända till mitten av 1700-talet,
då Göranssons upplagor av Snorra-eddan och Voluspá
utkommo. Men ungefär samtidigt dräptes stormaktstidens
antikvariska fantasier genom Dalins satir. Kort därefter
kom emellertid det första uppslaget till en nordisk
renässans — i Gyllenborgs Vinterkväde. Uppslaget hade han,
såsom vi minnas, fått från Montesquieus klimatlära.
Oxenstierna däremot tog närmast sin utgångspunkt från
ett äldre svenskt arbete: Dalins Svea Rikes historia, från
dess idealiserade skildring av “skyterna“, Sveriges äldsta
inbyggare. Icke ens Dalin var här originell, utan hade
fått sina “skyter“ från en av Montesquieus och Rousseaus
äldre samtida, den franske historikern Rollin. Skildringen,
som utgår från antikens utopiska och tendentiösa
skönmålningar av exotiska eller fingerade folk, stämde ju ganska
väl med Rudbecks på samma källskrifter grundade teckning
av det “yverborna“ svenska folkets forntid, och i denna
mera “vetenskapliga“ form fick rudbeckianismen en viss
renässans — egendomligt nog tack vare den rättrogne
Björners belackare.
Hos Oxenstierna fanns mycket, som gjorde honom
sympatiskt stämd för Dalins och Rollins “skyter“. För hans
fysiokratiska idéer, som i den senare bearbetningen av
Skördarna framträda vida starkare än i den förra, passade
förträffligt de “skytiska herdar“, som — för att i
sammandrag återgiva Dalins ord — i renhet och menlöshet bodde
under tjäll, vilkas hjordar gåvo dem uppehälle; “mjölk och
honung tjänte dem till spis, ull och hudar till kläder. De
frågade ej efter guld och silver; deras enfaldighet, måttlighet,
tarvlighet och rättrådighet voro efterdömen för alla
nästgränsande folkslag; deras egendom stod öppen för allom“ etc.
Men detta var ju även Rousseaus beprisade naturtillstånd.
Svärmeriet för forntiden förenar sig emellertid med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
